ett litet mirakel
Och något oväntat sker.
Man kan planera in i minsta detalj.
och rätt vad det är så sitter man där,
full av reservplaner och kärlek. Och klarar det också.
Nu är lilla älskade älskade Bobo här.
Onsdagen den 2/2 21,01 kikade han ut.
945 gram stolthet och 35cm lycka.
Men också den där förbannade oron.
Han är så fin, och han får mitt hjärta att slå dubbla slag,
ibland när han håller min hand, så känns det som att han
tröstar mig mer än jag tröstar honom.
25 veckor och 3 dagar gamal är inte rätt tid för
en liten krabat att flytta ut i från magen.
Men den här gången så blev det så ändå.
Jag har drömt om dom här 40 veckorna nu ett tag,
fantiserat, planerat, önskat och spelat upp små filmer.
Vattnet skulle gå, vi skulle åka tillsammans till Eksjö,
BB väskan skulle med, och babyskyddet skulle vara monterat.
Bäbisen skulle komma efter en normal förlossning,
och vi skulle vara så lyckliga att vi grät när vi fick upp den lilla.
Den här förlossningen såg så annorlunda ut.
Det är svårt att föda ett barn som man önskar skulle stanna kvar inuti.
Det som skulle vara glädje tårarna när han föddes,
blev utbytta mot stora oros tårar.
Men nu gläds vi åt vår son Bobo.
Han är det finaste vi sett,
och har redan lärt oss mer om livet än vi kunnat ana.
Men han är stark, och svarar fint på mediciner,
så vi känner oss ändå väldigt trygga.
Läkare och sköterskor är underbara,
och vi är SÅ tacksamma över alla fina människor som
hjälper oss och framför allt Bobo.
Från och med nu så tar vi små små steg,
och håller alla våra tummar vi har för att det här ska gå bra.
Vi ser framför oss, om många många veckor,
att vi åker hem, tillsammans, i bilen, med babyskyddet,
med Bobo, och kommer hem till vårat hem,
och busar med hundarna, och tänder i pannan.
Många varma kramar från Mamma Jenny.
2011-02-04
22:13:56
När jag läser detta så blir jag tårögd!! Förstår att det måste vara en sån lycka fast samtidigt att man är så orolig!!! Bobo verkar vara en riktig kämpe!!! Njut så mycket ni kan och ta hand om varandra! Massa kramar till eran lilla familj!!
jag kom att tänka på den här... =) till er lilla lilla kämpe!
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.
Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.
Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."
Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.
Åh fina mamma Jenny, pappa Tobbe och bebis Bobo!!!
Ett litet mirakel är han verkligen! Och en kämpe utan dess like, och allt kommer att gå så bra! Förstår oxå er oro men även er stora lycka över er lille prins!!! Att bli mamma och pappa är ju så underbart!! :) Grattis igen till eran sötaste Bobo!!
Skulle bara vilja krama er!!! Tänker på er hela tiden! Massa pussar till er!!!
Grattis till eran son Jenny!! Jag och Stormen håller våra tummar för att eran lille lille kille och önskar er all lycka!! :) bamsekram!!
Oj, oj, oj, denna lilla människa som kämpar så tappert! Ni kommer få spendera många veckor på Neo i en egen liten "bubbla"... Har själv bott där på "familjehotellet" fast då endast i två veckor, och vi träffade andra familjer som fått så små så små bebisar som eran lilla Bobo! Ni har något underbart framför er...<3
Åhh, tänker på er!!! Känner dig knappt, men jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det ska gå vägen med den lille kämpen!!! Jättefint du har skrivit om honom!
Kram
Underbara lilla söta Jenny, tänker på er och håller alla tummar och tår för lille Bobos skull.
Klart Bobo är en kämpe och fixar det här, han har ju fått världens bästa mamma o pappa och sen när tiden är inne världens bästa hundar.
Sänder den största styrke kramen till lille Bobo och en stor varm kram till dig o Tobbe..
Go Bobo, go!!
Krameli kram från Emma med läppglanset!
Underbara lilla söta Jenny, tänker på er och håller alla tummar och tår för lille Bobos skull.
Klart Bobo är en kämpe och fixar det här, han har ju fått världens bästa mamma o pappa och sen när tiden är inne världens bästa hundar.
Sänder den största styrke kramen till lille Bobo och en stor varm kram till dig o Tobbe..
Go Bobo, go!!
Krameli kram från Emma med läppglanset!
Ååååå vill skicka så många kramar man bara kan göra. Sitter fortfarande med en klump i halsen och magen hård som sten... vad hände? Det är ju helt galet, men också helt underbart! Jag hoppas ni har det bra och att lilla killen skyndar sakta med att lära känna den värld som väntar. Vem ska jag nu dela mina tankar och funderingar med? Måste säga att det varit skönt att ha dig där Jenny när jag behövt ventiliera, men du finns ju kvar och nu med ännu mer erfarenhet som jag kan behöva. Lycka till nu och njut varje sekund. Massa kramar från mig/Jenni
Åhhh älskade Jenny jag läser detta med tårar trillandes ner för mina kinder. Va fint du skriver, du har verkligen skrivtalang och får fram minsta lilla känsla i allt du skriver. Jag förstår er oro och håller mina tummar för att lille Bobo ska växa sig lika stor och stark som ni som familj gör nu när det är kämpigt och helt utanför era planer och förberedelser. Va skönt att ni har många fina människor på avdelningen som gör att ni kan slappna av, om än bara lite lite grann. Jag tänker på er och skickar STORA STORA bamsekramar till hela familjen.
Här sitter vi två och blev nu så orliga och rörda för er. Vi tänker på er tre, och skickar lite kraft och håller tummarna hårt för att han blir starkare och starkare för var dag som går. kramar från Hanna och Christopher
Ååååhhh... "Bobo" sååå fint namn Jenny :).
/Gnutten M ;).
Tänker på er! Jag fick uppriktig magknip när jag förstod att det var så tidigt. Men vilken lycka att det går så bra! Kram
