eketorp

åh jösses, jag suger på att blogga. jag vet.

Jag har svårt att hitta tillbaka till dom där vardagsämnena.
Vad sjutton bloggade jag om innan Bobo kom till världen?

Nu kretsar ju nästintill allt kring mat och sovtider :)

jag ska skona er från sånt larv :)

Under veckorna som gått så har Bobo fått sitt namn, i kristi församling.
Bobo David heter han nu, och han är så nöjd så.

Jag har klantat mig totalt och gett bort Dopbilderna.
Trodde jag kopierade dom till ett USB minne, istället så la jag rätt och slätt över dom där.
Så Malin Fransson, kan jag få låna tillbaka USB.t med bilderna :)







Sen så har det fotats igen.
Den här gången så var det Emelie som fotade.
Och bobo skötte sig bra den här gången också!
Och Emelie också såklart!!

Förra veckan så var vi på Neo igen.
Tänkte att jag skulle uppdatera er som är nyfikna.

Ögonen såg bra ut nu. Bobo sov sig genom hela undersökningen,
hur det nu är möjligt?? Och Birgitta som undersökte,
avslutade vår 25:e undersökning med att säga;
"Jenny, ska vi high five:a nu??"

What??? är det över nu? är han godkänd? såg det bra ut?

ATT VI HIGH FIVEade!!!

Ultraljudet på hjärtat kom lite som en chock.
"hålet på hjärtat har blivit mindre" sa doktorn,
och jag kliade mig i huvvet och funderade... VILKET HÅL??
Detta hålet hade gått mig och Tobbe helt förbi under alla dessa sjukhusveckor.
Dock så är det inget alermerande hål, inget han lider av alls, och förmodligen så
kommer det att växa ihop inom sinom tid. phew!!

Vilkten var 6700 gr och nu är han 61 cm lång. Stora killen!
Doktorn kollade igenom Bobo, och väldigt nöjd med honom,
ända tills han inspekterade nagelacket på Bobos fossningar.
"Jenny, det här är inte ok!!" haha, FÖLÅT då!

Sen frågade farbror doktorn hur många gånger jag matar Bobo på nätterna...
"ehhh?? inga... Han sover jue"

Tydligen så tillhör det inte vanligheterna att en liten prins sover
mellan 22-07 varje natt, och sen får en flarra ersättning och somnar om till kl 10...
Men mamman klagar inte alls. Fruktansvärt god natt sömn har vi alla tre i Eketorpet.
(peppar peppar, har har en svag känsla av att detta kan vända fort... haha)


I veckan som var så har det fotograferats i huset också.
Bobo har hetat Schenkenberg i efternamn, och blixtarna har avlöst varandra :)
Känns så himla kul att få lite hjälp med fotograferandet. Svårt det där att
få till bra bilder själv med blixtar, skärpedjup och bländare.
Sen att jag läste Foto på gymnaset hjälper inte mig ett dugg 10 år senare :)









Alla foton är tagna av en vän, vid namn Linda Koivisto

Detta bloggande alltså.

Jag har förstått att ni är lite sura, för att det bloggas för sällan.
Men det är så mycket jag ska göra INNAN jag bloggar,
jag ska ju liksom "bara" och sen har det gått en dag till.

Bobo och jag har hamnat i lattemamma träsket, det bränns av en hel del fikor faktiskt.

Vi är som dom där mammalediga mammorna och barnen nu.
Vi åker lite vagn här, sover lite där, och somnar i någons famn en stund.
Ja alltså, det är ju mest Bobo som somnar i famnar hejvilt.
Jag vilar mest i Tobbes famn.

Tobbe har kommit i skymundan ett slag.

Det har liksom varit väldigt mycket Bobo på sistone,
och kommer säker så vara en stund framöver också.

Men Tobbe:

Min kärlek till dig är densamma, densamma men starkare.
Du är den finaste pappan och sambo man kan ha.
Du gör oss tygga och tar hand om oss.
Lyckan när du kommer hem från jobbet,
och sliter bobo ut min famn, och han njuter hos dig,
mellan svett och sågspån. Det är så mycket kärlek där då.

Vi har absolut hamnat i småbarnsträsket, då vi gnabbas över vem som bytt blöja mest,
vem som sovit minst och jag stör mig fortfarande på att dina kläder aldrig någonsin
verkar hitta till tvättkorgen, eller att dina skor vägrar ställa sig i skostället.

Men liksom, på det stora hela så är det så små små små jävla saker,
som inte gör så mycket att triskas om.
Det hade kunnat vara värre :)


I morgon så ska jag och Bobo tillbaka till sjukhuset,
ultraljud ska göras på hjärtat, ögonen ska undersökas igen,
och hela han ska besiktas och kännas på. Vägas och mätas och sånt.

Någon har undrat vad det egentligen är för "fel" på Bobos ögon,
och jösses, det är en djungel.
Jag kan faktiskt inte förklara.
Vi har hängt med på det mesta under bobos vårdtid, och lärt oss och förstått.
Men just detta med ögonen verkar vara sjukt svårt att förklara för oss så vi förstår.
Vi har förstått att det är någon med hornhinnan, några kärl som inte växer så bra,
som inte ska slingra sig, och växa över en vall,
annars kanske det kan bli en operation med laser.
 
Han har alltså ingen dålig syn, det är inte det detta handlar om,
utan hornhinnan, och dom där kärlen ;)

Annars så chillar vi, och lever ett väldigt gott liv på landet,
tillsammans med hundar, varandra och vänner.