2 veckor!
Två härliga veckor och hopp om att den aldrig någonsin kommer behövas mer.
Dock så har vi behållt alla syrgastuber här hemma,
och även saturationsmätaren (som visar hur bra hansyresätter sig) utifall att han blir sjuk.
En förkylning just nu skulle han inte klara utan syrgas nämligen.
Men vi håller tummarna för att han ska kunna pigga på sig ännu mer,
och bli ännu starkare och att allt ska gå galant!
I onsdags så var vi på Neo i jönköping, för att väga och mäta och göra en
syn undersökning.
Han väger nu 5025 och var 55cm lång.
Ögon undersökningen gick inte så bra som vi hoppades,
och han ska undersökas igen om två veckor.
Men nu är vi utskrivna från Neo i allafall,
och i torsdags började min MAMMA ledighet som jag längtat efter.
Innan så har vi haft "vård av svårt sjukt barn" och även om det bara är en
ren formalitet, så känns det skönt att ta vanliga hederliga mammadagar nu :)
Gymma sig lite
Babysitta sig lite
Hänger med sin bästis Adrian
Mysa i vagnen
Ja, det här med hunduppfostran är verkligen min och Tobbes grej,
om man har tagit sig upp på bordet, så är det inte mer än rätt att man ska
sitta, ligga och tigga fint, annars får man inget gotta :)
Bobos Hus
Bella och Wilma, första och förmodligen enda kortet då
dom sitter fint tillsammans :)
2011-06-26
16:26:36
snabba dagar
Det ska matas och vilas och målas lite och göras lite mat till mig själv.
"VÄLKOMMEN TILL SMÅBARNS LIVET Jenny" tror jag ni ropar i kör.
Dagarna går så fort här ute på landet.
Jag försöker att sysselsätta en Bobo,
och ibland hinna med att ta en dusch eller så.
Benen vet jag inte när jag rakade sist, och min fina
utväxt i håret vet jag inte när jag ska ta itu med.
Men allt det där är ju petitesser nu.
Nu är man ju mamma och man kan låta sig
fördärvas sakta men säkert.
Nejdå, det ska nog bli ordning på hygienen också vad det lider.
Vi har kommit fram till att Bobo är en nöjd kille för det mesta,
men nu har han börjat trötta på att ligga ensam, och tröttna på att
vara i famnen, han vill att det ska hända något.
Och då där babygymmet och babysittern hans nya favvosar.
Sen att bli tvättad bakom öronen av wilma och Bella, det är grejjer det :)
Jaha, och nu går det inte att ladda upp bilder heller när man väl
tar sig tid att försöka blogga.
Aja, får bli en annan gång (vecka?? haha)
kram och glad midsommar alla!
syrgas eller inte syrgas?
Bobo har blivit stor!!
Idag så vägde vi killen på BVC och han vägde 4735!
för fem dagar sen så vägde han 4530
och fem dagar innan dess så vägde han 4180, för den snabbtänkta
så innebär det 555gr på 10 dagar. haha, galet :)
Vi har haft ett par bra dagar nu.
Men "bra dagar" så menar jag dagar då han inte behövt så mycket syrgas.
Det är så lätta dagar då, när man har en sladdlös liten pojke.
Njae, eller sladdlös och sladdlös, mätaren (sautrationsmätaren) den sitter oftast på.
Tack vare den så vet vi om syrgasen ska vara av, eller på.
Men idag så kopplade jag loss killen.
Jag tröttnade och ville unna honom ett skönt bad i lugn och ro.
Så jag bar i väg med honom, som en vanlig liten kille,
bar honom upp för trappen och badade honom.
Tog god tid på mig eftersom detta var en bra dag,
och en halvtimme senare när jag kopplade upp honom på
mätaren igen så mådde han jättegott.
När jag säger att han mår gptt, så menar jag att han syresätter sig bra.
Att han andats på bra helt enkelt :)
Sen slog jag på stort och matade honom direkt, och han klarade det jättebra.
Ni förstår, att det är sånt som tar på krafterna för en sån här Bobo.
Saker som är jobbiga att göra, samtidigt som man ska komma ihåg att andas är:
-hicka
-bajsa/fisa
-äta
-bada
-sitta i bilstolen
Det här är så självklara saker, som bebisar gör,
inte ska man behöva tänka på hur barnet ANDAS också.
Men det gör vi, och planerar och tänker ut dagarna så bra som möjligt för honom.
Nu är han så mycket starkare än han någonsin varit,
så nu kan vi tuta och köra lite mer med honom,
som idag med bad och mat direkt efter varandra.
att finna sig tillrätta.
Pyssel och plock med mediciner, maskiner, syrgas och kärleken till sitt barn.
Vårat barn.
Fina Bobo som följt med oss hem för att stanna.
Inte till låns.
Inte någon sjuksköterkas.
Utan våran starka fina lilla kille.
Vi har varit föräldrar länge nu.
Fyra månader och fyra dagar.
Men det var när vi entrade hemmet som jag verkligen förstod.
Då förstod jag att jag blivit mamma, och har ansvar för den där lille krabaten.
Oron nu över att inte vara tillfäcklig, att fostra, att göra rätt,
den är så välkommen så. Men nu står man liksom själva med honom.
Är han för varm? är han för kall? Är han hungrig? IGEN??
När bytte du? Hade han bajsat? Kräktes han? rapade han ordentligt?
Hihi, snacka om att man haft en hel armada bakom sig på sjukhuset,
och nu är en aningen aningen vilsen själv.
Tobbe är lugnet själv. För honom är allt så självklart,
och jag beundrar honom något enormt.
Han tycker inget är svårt eller jobbigt, utan det är jag som står för den biten :)
Alltså, det är inte svårt, vi kan ju det mesta (haha tror vi ja)
men just den där ångesten över att göra RÄTT och vara en BRA mamma kommer
över mig stundvis...
Men vi går omkring här hemma, stökar lite i trädgården, pular lite på
olika projekt i huset.
Men mest av allt så är vi en familj. Väldigt efterlängtat!!
