sagan om Malin

Herregud så jag störde mig på den här flickan en period i mitt liv.
Såhär i efterhand så kändes det så nödvändigt då.
Då ville jag störa mig.
Men sen blev man äldre, och mognade och kom till sans.

Konstigt det där.


När alla fjortis hormoner hade lagt sig,
och jag NÄSTAN hade vuxit upp, så dök hon upp igen.

Jag fick veta att hon dejtat killen som jag dejtade.
Det var då faaaaa-an vet jag att jag tänkte.

Nu pratar vi om romansen med Tobbe faktiskt.

Jag träffade honom för tre år sen, sommaren -07,
jag blev superkär, och får sen höra att han var bästis med MALIN??
Han berättade så pluttigt om deras LOST och mat kvällar.
Kvällarna då han klippte henne och färgade hans hår.
Min svartsjuka visste inte gränser där och då.

Såhär i efterhand, så skulle dom döda mig om dom hörde orden
DEJTA, BÄSTIS och LOST kärlek.
Men det var så jag uppfattade det då. (och lite fortfarande haha)
Nu är det ju kul också att jag och malin kan skratta tillsammans,
åt Tobbes matlagning ;)


Men den här Malin alltså, hur irriterande var hon inte??

En dag sommaren -07, när jag och Tobbe gick den sedvanliga uppvisningsrundan på stan.
Han ville såklart inte hålla handen, men jag tvingade honom.
Utanför stans coolaste fik hade jag planerat in att slänga med håret, fnittra,
och se honom djupt djupt in i ögonen av kärlek  (eller av show, bestäm själv).

Men vem tror ni står där och smalast i kommunen, solbränd och är bästis med Tobbe?

Jo. Min. Västa. Mardröm.

Snacka om att det blev en repa i skivan när jag stannade upp ur min film 
och jag tvingade mig själv att hälsa på henne och hålla in magen för allt vad jag var värd.

En rolig grej, som hände sen under hösten -07.
Det var ju när jag köpte min lägenhet.
Jag kunde inte förstå vad det var för idiot som budade över mig hela tiden.
Jag budade, någon budade över.
Båda var envisa, men jag var envisast.
(detta kan ha varit mitt livs sämsta affär. Men vem ger sig liksom)
Tydligen så var det just MALIN som jag budade mot.
Detta är något vi kan skratta åt nu i efterhand.
Särskillt nu när HON köpt lägenheten av mig,
för mindre än vad jag gav för den.
Så i slutändan så drog ju jag nitlotten ändå. haha


Sen kom sommaren -08


Jag började vänja mig vid tanken på malin.
Jag hörde goda saker om henne, folk tyckte om henne.
Hon var poppis och lite crazy.
Hm. man kanske skulle ge bruden en chans??


Den årliga paddligen kom.
När 80 st ungdomar i tranås skulle umgås och socialisera sig.
Bpde jag och Malin såg vår chans. Nu eller aldrig.

Jag paddlade ifatt henne och började hänga med hennes vänner,
som faktiskt var lite av mina vänner också. Typ.
Jag låtsades blöta ner min tröja,
och hade malins extra tröja i åtanke.
Malin lånade mig tröjan blixtsnabbt.
Och där och då blev jag kär.

Jag hade något, som jag visste att hon skulle vilja ha tillbaka ;)
Smart drag.

Men hon var ännu smartare.
Hon snodde min kamera.
Och den var ju jag ÄNNU ivrigare att ha tillbaka.

Nu har jag henne i mitt liv.
Först väldigt otippat.
Och sen väldigt planerat.

Med henne skrattar jag och gråter.
Hon är en sann vän, och stjärna.

Nummer byttes, så att saker kunde bytas.
Men det vi inte visste då var att jag även gav henne
mitt hjäta. Men det vill jag inte ha tillbaka.