bullefilosofi
Kärlek är inte alltid att titta PÅ varandra,
utan att se åt samma håll.
2010-10-28
10:47:53
nya blommor
Förra månaden var inte nådig ekonomiskt sett.
Så i sluttampen så längtade jag efter den tjugofemte,
minst lika mycket som en fjortis längtar efter sitt studiebidrag :)
Jag visste så väl vad nya slantarna skulle gå till.
Och det var till nya blommor.
Både inne och ute behövdes det något fint att titta på.
Frågar ni sambon, så håller han inte med.
Men hur ofta har vi frågat om en åsikt?
Hursomhelst så blev den en vända till Forma Rum i måndags,
och en snabb vända till Ljungs i går.
Och det har piffats, och planterats och grejats.
Så nu ler jag som en sol.
Nu är shoppingen den här månad avklarad. Tror jag.
Eventuellt får jag med mig någon till Ullared :)
Måste ju köpa JULPYNT till ett helt hus..
Här kommer lite flowerpics.
Hälften av dom är fejk.
Börjar tröttna på att byta ut och kasta och försöka leka
florist. Jag är så himla dålig på att sköta blommor, så det finns inte.
Tror att plastblommor är en investering :)
sagan om bettet.
Gud vad jag hade laddat för en myskväll.
Tobbe hade INTE gjort det.
hans definition av myskväll innebar filmen Johnny English.
Jag som hatar Mr Bean och allt vad han står för
kunde inte förlika mig med tanken.
Jag hade ju drömt om den goda maten,
ligga i famnen på varandra och prata med gulliga bokstäver.
Istället bröt helvetet ut.
Mina hormoner stod mig upp i halsen.
Och det gjorde dom nog på Tobbe också.
För första gången sen jag blev gravid,
så blev han arg på mig. Skrek och satte ner foten.
Det hela resulterade i att jag. Bet honom.
Gud jag vet inte vad som for i mig.
Jag var så arg att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
Och hans ben bara låg där i sängen. Och jag var sugen på en tugga tydligen ;)
Det har gått ett par dagar nu. Så lång tid att vi kan skratta åt det.
Jag har lovat dyrt och heligt att jag inte ska bitas igen.
Det kändes som en deal jag kunde gå med på after all.
Nu ska det nämnas här. Att det var ett TJOCKT täcke emallan min
käke och Tobbes ben. DVS det gjorde inte ont. och det blev inget märke.
Jag ville nog mest göra en statement. Typ. eller nåt.
Så här rullar det vidare. I vanlig ordning.
Gud vad jag är lycklig just nu!!
ber om ursäkt.
När jag måste få vila.
Ingen lust. Ingen ork.
Och spyorna verkar vara här för att stanna en gång till.
(Dock bara förmiddagar nu)
Känner att detta möjligtvis intresserar någon spyfetishist.
Men dom flesta av er bryr er nog väldigt föga om dessa uppdateringar.
Till på köpet så har vi fått en Mr Jingels i huset.
Han har flyttat in ett av våra extra rum innanför köket.
Smart nog så är det där vi förvarar Bulldogsmaten.
Han kalasat så det stått härliga till.
Nu kalasar han även på osten i fällorna vi lagt ut.
Vi ska överlista honom. Vi vet bara inte hur i dagsläget.
Fram tills dess får vi leka HEMAN tillsammans.
Tobbe med Stövlar, jag med boots. Varsin kvast och pannlampor.
Mr Jingels. Det får räcka nu.
(Vi tror att han flyttade in ensam tillsammans med en byrå,
som stått ute på altanen hela sommaren, men när altanen revs för ett par veckor
sen så ställde vi in byrån i "förrådet"
Det MÅSTE varit så den tog sig in. Visst då??)
Over for now.
(och Sandy. Det var ju WILMA på bilden i förra inlägget. Otippat va?? haha)
En trött morgon.
Sängen var varm.
Och livet utanför dörren var det inte.
Hundarna var det svårt att få liv i som vanligt.
Särskilt gammeltanten som i princip gift sig med täcket :)
I går blev det sammanlagda gråtkalaset två gråt.
Det är faktiskt rätt bra resultat.
Idag siktar jag på nollan :)
allvarliga snacket.
Detta är veckan då jag ska STRÅLA.
Jag tror jag att strålade i 20 minuter på sin höjd i tisdags.
Sen var den strålningen över. Tack.
jag skrev det längsta inlägget nyss om hur jobbigt det är att vara gravid.
Jag skrev en hel uppsats om mina nya ömmande bröst.
Men jag inser också att det finns gränser för vad man kan skriva.
Jag raderade, för jag förstår också att det är fina bekymmer jag har.
Men tro mig.
Jag var inte alls beredd på alla dessa konstigheter med kroppen.
På ett sätt så saknar jag mitt vanliga glada jag.
Nu känner jag mig bara ledsen och depp.
Herrejösses i morse halkade jag till på trappen,
drog i handen och höften, men upp igen fortsomfan.
Gick raka vägen in och grät. Tårar lika stora som ärtor,
och jag kände mig så jävla ledsen innifrån och ut.
Väldigt oförskämt när man typ inte har NÅGOT att vara ledsen över.
Sveriges gulligaste kille stod ute på gräsmattan och vinkade och var söt.
"Men guuuuuud var är ditt problem, sluta gloooo???" tänkte jag!!!!
"Gumman, är det något?" frågade han.
Jag svarade gulligt:
"jag är gravid, ledsen och har tjockisramlat och fick
faktiskt lite ont i handen, inte så att jag borde gråta men ändå!!
DET ÄR VAD SOM HAR HÄNT!!"
hm... jag inser att JAG är hans största problem just nu :)
Jag hoppas att du förstår mig nu.
Att jag är SÅ glad över vad som komma skall.
Jag är lycklig över att vänta på en bäbis,
tillsammans med en underbar sambo.
Men det är påfrestande att ha fått alla gravidtecken utom halsbränna.
(läste också, i gravid appen, att nästa vecka,
så kan könet anta en lätt blå-lila ton.
Yippie!! Vem vill inte ha en LILA mus, liksom?!!)
Måtte denna enorma glädjen ta över mig snart!
lilla conversetossan
som kan virka såhär söta grejor :)
Så nu kan bäbis komma, utan att frysa om fötterna. hihi
men denna tröttheten.
Den här veckan så är det absolut TRÖTTHET som ger sig till känna.
Även om jag verkligen strålar. Så är jag trött.
Ikväll har jag som sagt bara för avsikt att:
Jobba till kl 18
Handla det nödvändigaste. (ingredienser till vit choklad mousse)
Laga den där jävla gratängen, pizzasallad, och moussen.
Äta fiskgratäng och sallad.
Sen matkoma och somna i soffan.
Ställa klockan på ringning kl 20,55.
Äta moussen, kolla på grays, och sen
matkoma igen och somna för natten.
snacka om att man är effektiv.
nytt sökord.
madame stoltz och miljögården på tradera,
så har jag helt plöttsligt börjat söka på lundmyr, Polarn&pyret och Esprit.
Detta var väldigt väldigt otippat måste jag säga.
Men det är ju så kul att titta lite.
Är så ivrig på att magen ska börja synas!
Påminn mig om att jag kommer ångra mig sen. haha
Jag pratade med barnmorskan i måndags angående ridningen.
"Herrejösses, SJÄLVKLART ska du fortsätta rida!" sa hon.
Och SJÄLVKLART ska jag göra det, svarade jag.
Angående den där shoppinglistan jag skröt om i måndags.
Jag har verkligen inte haft tid att storhandla än, tyvärr.
I måndag grillade vi korv och åt med bröd,
i går åt vi hos svärmor, och IDAG ska jag göra fiskgratängen.
Hujjeda mig, ingen ordning på nåt.
Idag är jag arg på Tobbe som bett mig köpa ett skottkärredäck
på mitt jobb. Ehhh? Ja det är ju verkligen mitt område.
Tänkte be honom handla mango chutney, gelatinblad och
foundation, så ska han minsann se hur smidigt det är
att shoppa utanför sitt territorium.
KÄRLEK
sagan om Malin
Såhär i efterhand så kändes det så nödvändigt då.
Då ville jag störa mig.
Men sen blev man äldre, och mognade och kom till sans.
Konstigt det där.
När alla fjortis hormoner hade lagt sig,
och jag NÄSTAN hade vuxit upp, så dök hon upp igen.
Jag fick veta att hon dejtat killen som jag dejtade.
Det var då faaaaa-an vet jag att jag tänkte.
Nu pratar vi om romansen med Tobbe faktiskt.
Jag träffade honom för tre år sen, sommaren -07,
jag blev superkär, och får sen höra att han var bästis med MALIN??
Han berättade så pluttigt om deras LOST och mat kvällar.
Kvällarna då han klippte henne och färgade hans hår.
Min svartsjuka visste inte gränser där och då.
Såhär i efterhand, så skulle dom döda mig om dom hörde orden
DEJTA, BÄSTIS och LOST kärlek.
Men det var så jag uppfattade det då. (och lite fortfarande haha)
Nu är det ju kul också att jag och malin kan skratta tillsammans,
åt Tobbes matlagning ;)
Men den här Malin alltså, hur irriterande var hon inte??
En dag sommaren -07, när jag och Tobbe gick den sedvanliga uppvisningsrundan på stan.
Han ville såklart inte hålla handen, men jag tvingade honom.
Utanför stans coolaste fik hade jag planerat in att slänga med håret, fnittra,
och se honom djupt djupt in i ögonen av kärlek (eller av show, bestäm själv).
Men vem tror ni står där och smalast i kommunen, solbränd och är bästis med Tobbe?
Jo. Min. Västa. Mardröm.
Snacka om att det blev en repa i skivan när jag stannade upp ur min film
och jag tvingade mig själv att hälsa på henne och hålla in magen för allt vad jag var värd.
En rolig grej, som hände sen under hösten -07.
Det var ju när jag köpte min lägenhet.
Jag kunde inte förstå vad det var för idiot som budade över mig hela tiden.
Jag budade, någon budade över.
Båda var envisa, men jag var envisast.
(detta kan ha varit mitt livs sämsta affär. Men vem ger sig liksom)
Tydligen så var det just MALIN som jag budade mot.
Detta är något vi kan skratta åt nu i efterhand.
Särskillt nu när HON köpt lägenheten av mig,
för mindre än vad jag gav för den.
Så i slutändan så drog ju jag nitlotten ändå. haha
Sen kom sommaren -08
Jag började vänja mig vid tanken på malin.
Jag hörde goda saker om henne, folk tyckte om henne.
Hon var poppis och lite crazy.
Hm. man kanske skulle ge bruden en chans??
Den årliga paddligen kom.
När 80 st ungdomar i tranås skulle umgås och socialisera sig.
Bpde jag och Malin såg vår chans. Nu eller aldrig.
Jag paddlade ifatt henne och började hänga med hennes vänner,
som faktiskt var lite av mina vänner också. Typ.
Jag låtsades blöta ner min tröja,
och hade malins extra tröja i åtanke.
Malin lånade mig tröjan blixtsnabbt.
Och där och då blev jag kär.
Jag hade något, som jag visste att hon skulle vilja ha tillbaka ;)
Smart drag.
Men hon var ännu smartare.
Hon snodde min kamera.
Och den var ju jag ÄNNU ivrigare att ha tillbaka.
Nu har jag henne i mitt liv.
Först väldigt otippat.
Och sen väldigt planerat.
Med henne skrattar jag och gråter.
Hon är en sann vän, och stjärna.
Nummer byttes, så att saker kunde bytas.
Men det vi inte visste då var att jag även gav henne
mitt hjäta. Men det vill jag inte ha tillbaka.
veckomenyn från ekonomichefen.
Nämligen så att Tobbe är hemma denna veckan.
Och då kände jag att jag kunde göra en lite matsedel åt oss för veckan.
Detta gjorde jag ekonomin i åtanke.
Att storhandla EN dag i veckan,
och planera inköpen lite granna.
Detta tror jag ska spara på hälsan (no no hämtmat/halvfabrikat)
och stålarna litegrann.
Så menyn denna veckan är som följande:
Mån: Fiskgratäng
Tis: Bjudmat hos svärmor och svärfar
Ons: Lasagne
Tors: Kyckling & Currygryta med ris
Fre: Potatisgratäng och marinerad helstekt fläskfilé.
lör och söndag lämnar jag lite till fantasin,
mest för att jag är lite crazy.
(slår GÄRNA ett slag för recept sidan recepten.se!!)
Nu då till det praktiskta.
Här följer min shopping lista:
ris
lasagneplattor
krossade tomater
majs
ströbröd
Flingor
curry
potatis
lök (gul och röd)
paprika
vitkål
broccoli
tomat
gurka
dill
ägg
margarin
ost
rivenost
matl grädde
grädde
creme fraise
mjölk
fil
rapsolja
olivolja
balsamvinäger
vitvinsvinäger
pestodressing
räkor
köttfärs
fläskfilé
kyckling
falukorv
jordnötter
Då tänker jag mig att detta är mat, för två personer, i en vecka.
Eventuellt lite matlådor och såklart en hel del mat KVAR skafferiet.
Organiserat och ekonomiskt. ok?
Vad tror ni notan hamnar på? 1500?
(tar vi då detta gånger 4 veckor,
då hamnar på en månadskostnad av 6000 i mat.
och så mycket handlar vi ju inte ens för, nu när vi "småhandlar"??)
gissa gärna för skojs skull så kommer
rätt svar i kväll, typ, eller i morgon.
HA?
Det här kommer ju bli svindyrt?
På skoj då, vad tror du detta kommer kosta?
Jag höftar till med 1700 faktiskt.
Fortsättning följer....
lilla magklappen
I morse vaknade jag tillsammans med Sambon.
Vi snoozade om varandra och somnade om, typ 10 ggr var.
På något konstigt sätt så är det livskvalitét för oss.
Sen gick vi ner och åt frukost,
och gick och la oss en stund igen.
Och det är märkligt det där.
Att helgmyset aldrig är lika lyxigt som att ligga kvar 5(!)
minuter längre och njuta en vardag.
Men vi låg där, skämtade, skrattade, och hade det bra.
Då säger han:
"Vi måste vara Tranås lyckligaste"
Hm. Det är typ den bästa starten på dagen
Sen om han sa det för att göra en hormonstinn Jenny på
gott humör, eller för att han verkligen är superhappy.
Det har jag ingen aning om.
Jag var med om några rätt overkliga gravid grejer i helgen på en fest.
Först och främst så är en rätt vanlig fråga till mig (oss?)
"var det planerat??"
Men vadfaaaaan ville jag skrika.
Är det något man frågar??
Självklart var det planerat!!
Skulle det nu inte ha varit det,
så är jag inte helt säker på att man skulle säga det heller?
Sen fick jag frågan om det kändes som "mitt" barn,
eller om det kändes som "vårt"...?
Hm. vad svarar man på det?
Till sist så fick jag lilla klappen på magen...
Haha, i vecka 10??
"njae... jag tror inte det syns än sa jag,
jag är nog mest mätt nu" HAHA
Skjut mig och alla magklappare om detta kommer gå för långt ;)
min (h)ärligaste stund som unge.
Detta var på den tiden då man inte fick handla med sig så mycket sprit in till sverige,
utan att tulla för det. Tror att max antalet liter låg på 2 liter eller nåt sånt.
Detta såg min pappa som en stor utmaning och match.
Jag minns faktiskt inte var vi hade varit, eller vart vi skulle.
kryssning? Utomlands? Ingen aning faktiskt.
Vi säger fylleresa till Åland så blir det roligare.
Hursomhelst.
Jag, mamma och pappa, skulle passera tullen.
Jag minns så väl detta marmorgolv. Lilla solkepsen över blonda håret.
Lilla porten man skulle gå igenom, och pappas allvar.
Herregud så han hade proppat min barbieväska med whiskey :)
Men nu är det så, att en liten kicka på typ 5 år.
Hon har inte så stark rygg. Stort tålamod,
eller samma tävlingsinriktning som sin pappa.
Så jag gav upp.
Tre meter innan tullen, så lastar jag av mig själv min väska.
Trots koftor och handdukar så klirrade dessa flaskor väldigt
friskt emot varandra och emot golvet.
"Nääää, pappa, ju orkar jag inte bära din flaskor längre"
Mamma höll på att fnittra ihjäl sig.
Pappa var arg.
Och tack gode gud för hyggliga tullmän kände vi.
bestäm dig!
Jag vet inte vilken sida jag vaknade på idag,
och Tobbe försökte parera alla mina meningar.
Rätt vad det är utbrister jag.
"Men nu får du fan ta och bestämma dig!
Sluta upp med dina humösvängningar nu,
och bestäm dig om du ska vara glad eller sur,
vi kan inte skylla allt på MINA hormoner hela tiden"
Han skrattade, och bestämde sig för att han ska vara glad.
Det var lätt.
Sen borde jag säga något också.
"jag har inte helt bestämt mig än..."
Så¨nu är sconesen klara, baconen flötig, och teét supervarmt.
Tobbe är och hämtar en släpkärra, för i dag ska vi döda altanen,
och köra den till Tippen.
Ska bli SÅ ljuvlugt.
Riva den nu, dränera, och i vår bygga upp en superaltan, i vår.
Jag är så nöjd.
Hm. men har fortfarande inte helt besämt mig vilket humör jag är på ;)
bortbjudna
Kortspel, skratt, grekiskpanna och en
vitchokladmousse som var värd att dö för...
Som nykter (tråkig) kvinna så tycker jag att jag skötte mig fint.
Höll ganska bra nivå på mig själv.
Ikväll kommer det nog bli svårare.
Ikväll är vi nämligen bjudna på "Alla tiders fylle kalas vol.2"
Och där vettifan hur frän jag kommer stå mig. haha
Men jag har fått en helt ny uppgift, och det är ju att köra bilen.
Så jag känner mig ändå rätt så stolt.
Näe, om det är nu som jag tar tag i och bakar dom där sconesen som
jag längtat efter...
puss
men löven dööööör ju!
Och att det är så mysigt. Och underbart.
Det kunde jag hålla med om.
INNAN vi köpte hus, och fick egna träd.
För det är så, att alla dessa vackra härliga
färglada och underbara löven.
Dom ska krattas upp och läggas i en skottkärra
och fraktas bort och ut och iväg.
(tack och lov att vi har en skog att slänga dom i!)
Alla som försökt att fylla en skottkärra,
med torra löv, när det höstblåser,
dom vet hur irriterande detta är.
För han man väl krattat en hög och ansett sig nästan vara
klar, så kommer man med största sannorlikhet att
få skotta själva gången man rullar skottkärran på
en gång till :)
Förra veckan krattade jag på lördagen och klippte gräset
(måtte det vara sista gången jag klipper för i år!)
Men tro då på fan att det blev ett blåsväder under natten till söndagen,
och gräsmattan var lika full av löv igen.
Och själva vetskapen om alla dessa löv som är kvar
och pryder dessa vakra träd... också ska falla ner...
Det gör mig svag i kroppen och väldigt trött.
Dessutom ska jag säga att det är en väldigt kort
period som löven är gula, och röda och vackra.
Mest är dom bruna, döda, ihop torkade och fula.
För det är nämligen så att naturen DÖR en smula på hösten.
Nej tacka vet jag då våren, när krokusarna letar sig upp,
när allt växer och knoppas och FÖDS.
Det känns mycket charmigare om du frågar mig.
Krattkalas något?
Rida eller inte rida?
hm. nu kommer det där lilla dilemmat.
När jag var hos barnmorskan första gången,
så gick vi igenom alla förbud och måsten.
"Inte den fisken och inte den osten.
Inte den skinkan och glöm inte att ta dina tabletter"
Sen kom vi till punkten då jag fick ställa mina egna frågor.
Jag hade läst någonstans, att man verkligen skulle passa på
att fråga det där man undrar, att ingen fråga var för dum för att ställa.
Så jag berättade lite försynt, om min oro över att hosta och nysa.
Hon tittade på mig med den där "lilla gumman" blicken,
och försäkrade mig om att vår lilla lilla ärta, inte skulle ramla ut om jag nös.
Phheeew. Kände jag.
Sen frågade hon om mina fritidsintressen,
om jag håller på med någon sport eller idrott.
"jaaaa" svarade jag, som det mest självklara.
"Jag rider två gånger i veckan"
Då ändrades hennes ansiktsutryck en aning...
"Men Jenny, har jag förstått det här rätt?...
Du är orolig över att NYSA?
Men samtidigt så RIDER du två gånger i veckan?
Det är ju inte det att själva ridningen i sig är farlig på något sätt,
men du kan ju ramla av? Eller bli sprakad?"
Åh snälla ni, ni måste förstå mig när jag säger att
jag kände mig SÅ dum.
Hur pratar man sig ur något sånt?
Men faktum är att jag ALDRIG har blivit sparkad,
eller ramlat av, så det finns inte med i min bild av oro...
Hur har ni andra gjort?
Detta är ju i princip mitt enda intresse just nu,
som verkligen gör mig glad och motiverad.
På något sätt är illamående, magont, trötthet
och oro som bortblåst när jag rider.
Det är bara en timmes lycka.
Och att då ta bort dom timmarna... känns lite trist just nu.
Men det kanske ÄR dags att se över ridningen.
Nu är det ju inte jag som står i fokus direkt.
Vad hade du gjort?
Hur hade du resonerat?
Jag känner faktiskt att jag behöver lite hjälp här.
Sagan Hcg Hormonerna
Gravid Appen ;)
Där läser jag varje vecka om mig och bäbisen och vad som
håller på att hända. Detta är både intressant, och får tiden att gå något ;)
I söndag så läste jag och Tobbe tillsammans:
"Fler hormoner än någonsin,
Förbered dig alltså på en tuff vecka med idel illamående
och humörsvägningar"
Jåårrråååssååatte..... ;)
Jag har aldrig sett en gladare Tobbe lämna mig denna veckan. Haha
Men faktiskt.
Jag har varit gullig den här veckan, jag har mått ganska bra,
och haft stort tålamod och varit en söt tjej allmänt.
Tills igår. Fy fan.
Jag ringde Tobbe igår efter jobbet för att jag kände mig lite ensam och övergiven.
(LÄS: ensammast i världen och oälskad)
Detta är vanligtvis ett stort NO NO.
Jag ringer sällan till Tobbe när han jobbar.
För jag har alltför ofta fått svaret av honom....
att han... just... JOBBAR ;)
Men igår kunde jag inte hålla mig. Jag var tvungen att ringa.
Men jag insåg fort mitt misstag.
Han svarade i telefonen med ett irriterat "jaaaaa?"
Helst vill man ju ha ett "hej" eller ett "Tobbe" som hälsningsfras.
Helvete!! tänkte jag.
Tänk nu snabbt som fan Jenny...
-Hej hjärtat, jag ville bara säga att jag älskar dig!
-ja...? å jag dig.
-Ok, det var bara det. Puss hej. (vad jag ljög, ju ville ju prata om ALLT!)
-Puss Hej.
Detta tog ca: 8 sekunder.
Förmodligen så bar han något super tungt,
samtalade med en viktig elektriker,
eller satt med foten i en cementbladare.
Det är faktiskt sånt som händer...
Detta borde jag förstå och ha överseende med.
(Dock så har jag bett honom att inte svara när han är upptagen,
för att undvika såna här situationer.)
Men jag blev så jävla arg alltså.
Jag visste liksom inte vart jag skulle ta vägen.
Jag skrev ett sms i alla ilska.
"Var inte så jävla skitnödig när du svarar!!"
tack och lov så raderade jag detta istället för att skicka.
Men under hela kvällen så klurade jag ut vad jag skulle
säga till honom, när han väl ringde på kvällen när han jobbat klart. (ca 22,00)
Jag fantiserade om allt mellan att inte ens svara,
kanske att svara och säga att jag inte hade tid,
eller svara och låta som att JAG hade foten i en cementblandare.
Eller låtsats att jag var Alex i Solsidan och han var Ove Sundberg:
"sscchhaaaas Tobbe, jag har 87 viktigare saker att göra än att prata med dig,
jag ska bajsa Tobbe!!"
Oturligt nog så glömde jag ju lagom bort min ilska när han väl ringde.
Han var på supergott humör, och vi var väldigt pluttinuttiga mot varandra.
Tills jag stannade till i en mening.
"Tänk till nu Jenny, du har glömt bort något... var du inte arg över något viktigt nyss??!!"
Det var så lagom dags att bli arg igen då??
Självklart berättade jag att jag hade varit arg,
men att det precis hade gått över. Tur för honom Liksom.
Hm. som tur var så var han den där supergulliga killen under samtalet,
som jag minns att jag blev kär i.
Så vi höll sams resten av kvällen sen...
Ja si dessa hormoner alltså. haha
Men någon positivt i det hela är att NÄSTA vecka.
Då är Rubriken på gravid appen: "DU STRÅLAR".
Så vänta bara, ni ska fan få se på en som STRÅLAR.
(hm. detta var väl inget gravid inlägg???)
tvättkaoset
så försöker jag fixa och dona och hitta på och ordna med en massa.
Men just nu så infinner sig inte orken redigt.
Men något som jag har märkt,
under alla mina levnadsår (haha, för dom är ju så många) är
att själva energin till att INTE göra något, och störa ihjäl sig på
något som aldrig blir klart. Det kan ta mer energi,
än att bara få tummen ur å görat.
Här har ni onsdagens tvättkaos.
Belöningen efter var Bonde söker fru och Greys anatomy.
Fixade också den godaste maträtten idag.
Stuvade makaroner, falukorv, och Johnny´s senap.
inlägg ett.
Phu, det har hänt så mycket sen sist.
Vet inte riktigt var jag ska börja faktiskt.
Hursomhelst så ska ju fyra i familjen,
bli FEM om allt går som det ska. (glöm aldrig att vi har två hundar också!)
Hua, man måste ju ändå tro, hoppas och utgå från allt kommer att gå bra!
Detta är det finaste jag varit med om,
vetskapen om vad som håller på att hända,
att man delar något som är så litet, men som är så STORT!!
Detta kommer aldrig att bli en gravid, eller en mamma blogg,
det behöver ni inte vara oroliga för.
Men om jag får tillåtelse av sambon,
så skriver jag gärna lite om våra upplevelser, då och då.
Och då är inte min tanke att skriva om enbart det söta
och fina och härliga, utan lite som vår verklighet är.
För jag har en känsla av att det kommer komma en dag,
då vi kommer ställa oss frågan "vad fan har vi gjort??"
Självklart kommer jag skylla allt på Tobbe då :)
Faktum är att dom första 4 veckorna nu var en plåga.
Illamående och toalett besök dagarna i ända.
En spya inför publik, och många många lögner om
dålig mage och matförgiftning ;)
Dessa veckor resulterade till slut i ett besök på Eksjö
sjukhus, med dropp i två dagar.
Hur galet är inte det?
Snacka om näringsbrist då ;)
Men den lilla vackra har det aldrig varit någon fara med,
den unnar och göttar sig och har the Time of its life.
Nä, det är bara mamman som håller på att få ett psykbryt då och då ;)
Det som har gjort mig trygg, är när många säger att det är BRA
tecken om man mår illa och spyr, att det är en stark
och trygg graviditet då. Det har verkligen värmt oss mitt i allt jobbigt.
Det var här någonstans som vi kände att vi ville berätta vad som pågår.
Även om det är i tidigaste laget, så kände vi att
det började tisslas och tasslas, och framför allt så
kände jag att några var kollegor oroliga för mig.
Jag hade varit hemma från jobbet mycket,
och tillslut hamnat på SJUKHUS...
Då kändes det naturligt att ge en god nyhet,
och dessutom få vara säkra på att få berätta själva,
innan dessa rykten hade bitit sig fast i vänskapskretsen ;)
Så det där med att detta är den finaste tiden,
att man ska njuta och bara "vara",
det har känts lite som bullshit från min sida.
Det är inte det minsta gulligt än ;)
(men det är angenäma bekymmer.
Det kommer ju vara värt allt detta i slutändan)
Nä, jag kan absolut säga att den här lilla (LILLA) underbara klumpen i magen,
som har gjort mig till världens lyckligaste redan gjort mig
grå hårig och förtvivlad stundvis ;)
Så härmed har jag gett vår lilla bäbis utegångsförbud första gången.
7 månader slår vi till med så det svider ordentligt.
Ungen måste lära sig att veta hut ;)
By the way,
för att illustrera hur liten, eller stor den lille är
så har jag fått det förklarat att den är som en liten rosenknopp.
