Dag 5
en rygg, en stol, en kuvös och en bäbis.
Det är något med hennes blick.
Det är svårt att sätta ett ord på det.
men tar du "förtvivlad" så är vi rätt så nära.
Hon blinkar bort tårar som är stora som ätror,
och hon fäktar med dom otäckaste av tankar.
"Han måste följa med hem. Han måste följa med hem.
Han måste följa med hem...."
Hon håller om sin son. För hon är en mamma.
Men hon kan inte vagga honom, inte pussa honom,
inte bära honom till trygghet.
Hon skyddar och försöker. Men är så liten.
Hon kan inget om syresättning, om dactusklaffen,
evalack, eller om bröstpumpar.
Hon kan bara älska.
Det var lättare för ett par dagar sig för mig.
Då var vi här för att vi hade ett uppgift.
Vi var här för att vara starka och för att kämpa på.
Men nu har vi blivit föräldrar, och hjärtat mäktar inte med.
Jag kan inte titta på Bobo utan att hjärtat exploderar av kärlek.
Jag älskar honom till himlen och tillbaka idag,
och jag vet att det inte är någonting i jämförelse med vad
jag kommer älska honom i morgon.
Läget är inte så bra just nu.
Vi väntar på en klaff i hjärtat som ska stängas med hjälp av medicin,
och gör det inte det så väntar eventuellt en operation.
Operation. Det är mitt sämsta ord just nu.
Vill inte tala om det, vill inte skriva, men allt kretsar kring klaffen
och operationen nu. Måtte medicinen hjälpa. Snälla.
Men mina pojkar är underbara.
Att se den finaste av Pappor hålla om sin son.
Att gång på gång på gång bli upp plockad och buren,
av en trygg och stolt sambo gör mina dagar lättare.
Att ha en axel att gråta emot och ett öra som lyssnar.
Jag är så tacksam för alla fina fina underbara och
stöttande kommentarer, här, i mobilen och på facebook.
Men det här är så sorgligt så ni har ingen aning.
Jag vet att inte alla kan vara experter på för tidigt födda Bobo.
Men när jag fick frågan: Har ni fått komma hem än?
Då ville jag skrika rakt ut.
Eller när någon tycker att vi har en underbar tid framför oss?
Eller att någon vill hälsa på när vi kommit hem och får det att låta som i morgon?
Kom igen nu??
Vi är långt ifrån hemma, och det här är inte särskilt underbart...
2011-02-07
22:30:52
Ber till honom där uppe att allt ska gå bra. Vet inte vad jag ska säga... kämpa på! Tänker på er <3
Jenny Johansson... att älska är inte "BARA", hang in there alla 3 :) många många styrkekramar till er.
Kram
/M
jag finner inga ord...det enda jag kan göra är att tänka på er och att önska och hålla alla tummar och tår, för att allt ska blir bättre. Varmaste kramarna till er
När dagen är tung
och livet känns kallt
är det svårt att se
en mening med allt.
Så ensamt det är
att bära en sorg.
Men bördan kan lätta
med andras försorg.
För tankar kan värma
och ord göra gott.
En blick kan berätta
att någon förstått…
Så känn att du har
ett stöd här i mig.
För det ska du veta:
Jag tänker på dig (er) ♥
Jag tänker på er hela hela tiden, och önskar jag kunde hjälpa er på nåt bara ett litet sätt.
Men läkarna vet vad dom gör, och Bobo har världens starkaste föräldrar (det är nu man förstår Att barn verkligen väljer sina föräldrar!) och har han bara ärvt minsta lilla av er styrka klarar han det här galant! Finns när du vill! Och fortsätt kämpa alla tre!
Vi tänker på er o håller alla tummar, Herman o Stella ska ju lära Bobbo allt vid dom Kan.
Kramar från Thailand.
Vi tänker på er hela tiden!!! Kan bara ana hur svårt och jobbigt ni har det med all oro :( Men som sagt, Bobo är en riktig kämpe!! Det säger sig själv med er två som föräldrar (de bästa)!! Lova att ring när du känner för det, finns här för dig!!
Studiemedlet till er alla tre!!!! Puss puss
<3
Kära du. Vi känner inte varann, men vi har mycket gemensamt. En vän som heter Linda som uppgav denna blogg för mig, och ett väldigt för tidigt och sjukt barn. Jag vet precis vad ni går igenom, jag sitter här och får tillbaka blickar om när vår lille Skralt föddes i v. 26 och vägde 430 gram. Kände precis som du det lilla miraklet i kuvösen gav oss styrka iställer för tvärtom. Han kämpade när vi inte orkade. Du får gärna lufta dina tankar och känslor hos oss. Jag ska försöka stötta om jag kan. Allt är beror givetvis på om du orkar. Jag finns här i bloggvärlden. Jag kommer att be varje dag till högre makter att allt kommer att gå bra och att ni finner styrka. Dom är små mirakel. Grattis till att ni har blivit mamma och pappa till världens finaste lilla pojk.
Styrkekramar i massor.
Ote/Radhusfruar.blogg.se
Underbara lilla Jenny
Tänker på lille Bobo, dig o Tobbe.. Kan inte ens ana den oro och grubbel som ni besitter just nu. Jag har tio tår och tio fingrar, varje dag kniper jag dom hårt för lille Bobo.
Den största kramen från mig till er!!
<3 <3 <3
Men fy vilken sits ni sitter i, tårarna rinner ner från mina kinder när jag läser ditt inlägg. Jag håller mina tummar hårdast jag kan och hoppas hoppas att allt går bra för er fina son. Många lyckåönsknignar från fam Jernkrook. Vi tänkre på er!!!
Skickar en styrkekram och lyckoönskningar! Kan inte ens förstå vad ni går egenom!
Önskar er allt gott i hela världen!
Åh Jenny, förlåt, jag tar åt mig på den med en underbar tid framför er.... Men jag hoppas hoppas och hoppas att ni kommer få den tiden nån gång... Grattis till att du blivit mamma.. Kram
Jag hittar inga ord just nu.Mina ögon fylls av tårar och jag får gåshud när jag läser ditt inlägg. Men jag önskar er all lycka, jag tänker på er hela tiden! Kämpa på! Många lyckoönskningar Anna
Älskade mamman. Vad jag har er i mina tankar. Skickar de innerligaste, kraftkramarna jag har.
KRAM LISA
Tårarna rinner ner för mina kinder när jag läser ditt senaste inlägg, jag känner dig inte Jenny men ditt sätt att skriva om er lilla Bobo går rakt in i mitt hjärta. Vilken otrolig förmåga du har att sätta ord på känslor, även mitt uppe i denna hopplösa förtvivlan. Jag skickar en stor kram till er och finaste Bobo, fylld med kärlek och styrka, och hoppas att ni får positiva besked snart...
Åh det är så sorgligt att läsa. Hoppas att den lille lille växer o kryar på sig!!! Jag är livrädd att min bebis ska komma ut för tidigt när man läser om er. Kram till er!
