Dag 75
Bobo mår bra.
Men idag ska jag prata om mig själv. Om mamman.
Missförstå mig inte nu.
Min tacksamhet vet inte gränser, och jag vet hur lyckligt lottad jag är.
Men nu. När allt är lite stilla sådär.
Då kommer en omgång av tårar igen.
Som om allt kommer ikapp.
Jag längtar hem, jag längtar efter ett vanligt liv som mamma pappa och barn.
Vi har fått höra att "dom sista veckorna" ska vara dom jobbigaste,
och tro mig, när vi gick in i vecka 36 med Bobo,
det var då det kom, som en bumerang i retur, som bara varit på utflyckt sen sist.
Pang sa det, och jag blev så trött.
I kroppen, i huvudet, och i hjärtat.
Jag har sagt det förrut och säger det ingen,
det är så svårt att känna sig bra NOG, emellan slangar mediciner och
allt pratktiskt som ska skötas.
Det är svårt att känna att sig kärlek duger,
när man känner att sin KUNSKAP brister.
För vad kan jag om urträning ur grimman när allt kommer kring?
När ska man låta honom vila själv?
och när trivs han bäst i sin mammas famn?
Inte helt lätt att vara mamma alla gånger känner jag :)
Amningmaffian här på Ryhov är en del av hela cirkusen också.
Har du ammat? Har du Pumpat? Har han tuttat? Suger han nåt?
Kommer det något? Hur känner ni inför flaskan?
Jo tack, ge mig en hela Captain Morgan känner jag,
om det är flaskor vi pratar om ;)
Skämt å sido, den här pumpa/inte pumpa situationen gör mig knäpp.
Jag har alltid trott att antingen så ammar man, eller så gör man det inte.
Att det skulle vara så krångligt, och omständigt och svårt är jobbigt,
och kom som en chock för mig.
Men jag och Bobo ska kämpa på lite till,
kanske klurar han ur exakt hur man ska göra,
och kanske blir jag gudabenådad med lite mjölk,
men just nu så känner jag mig dåligt och orolig över INGEN MJÖLK...
2011-04-18
14:32:09
Jenny här kommer en stor stor kram med massa kärlek. Du o Bobo kommer lösa detta. Vill han tutta o mjölken komma är det ju bra, men jag är helt säker på att han kommer va precis lika nöjd att bli flaskmatad. Strunta i maffian:) Ni är snart hemma igen där ni hör hemma. Tills dess keep up the good work. Du är bäst <3 pussar o kramar
Jenny skit i amningen! vem fan får mjölken till att rinna efter en sån här händelse?
ersättning är minst lika bra
och så himla söt han är. längtar efter er massor! PUSS
Vad vet jag om amning?? Inget, MEN strunta i maffian och ta flaskan istället. Så tänker jag göra om det skulle bråka för mig nu när det snart är dags. DU ÄR EN SUPERBRA MAMMA oavsett, du är ju Bobos mamma :)och ersättningen är lika bra som själva bröstmjölken, om inte bättre för de blir ju mätta och belåtna. Och som Emma skrev vem hade inte haft problem efter er tuffa resa. Som ni kämpat och vad ni är starka, ni kmmer fixa detta kanon. Försök slappna av och du ska se att den dagen som ni längtar efter SÅ mycket kommer komma, dagen då ni äntligen får åka hem alla tre, hela familjen och busa med tjejerna <3 Pussar och kramar från oss
Förstår precis hur du känner med amningen. Precis som du trodde jag att när man väl välsignats med ett barn så är det bara att amma på men ack så fel jag hade. Många tårar och skuldkänslor fick jag innan jag insåg att min prins mådde lika bra av att få flaska och amma de stunder som det fanns mjölk i brösten.
Gör det som känns rätt för dig, det viktigaste är trots allt att Bobo blir mätt och ni mår bra!
Har själv en son som legat inne i jönköping på neo och oss var dom också på att jag skulle amma men jag och sonen behövde två personer till för att det överhuvudtaget skulle gå lite.. Näst sista natten så satte jag och min sambo ner foten efter att ha försökt med det mesta för att få amningen att funka och då fick vi flaska och det har gått jätte bra det med.. han växer och mår bra trots ersättning.. Lycka till med allt!
Min vän, va ingen super mamma var den mamma du i dag, Som jag sa i lördags det viktigaste är att du mår bra, För om du mår bra så mår Bobo och Tobbe bra. Jag förstår att du känner det du känner det vet du men, nu är det du som bestämmer ingen annan.Föresten vilka " fina kläder han har, vilken tajmning eller" Älskar er alla tre så mycket.Det är också viktigt att du gråter och inte håller detta inom dig. Eran stolta stora syster, svägersta och moster. Kram
Oj vad han växer! Och vad glada vi blir av att läsa att det går så pass snabbt och mycket framåt!
Hälsa Tobbe och säg till lille Bobbo att det finns ett par halvkineser härborta som också tänker på honom. Kanske får vi rent av möta honom på stan i sommar när vi är på besök. Storgatan är väl till för att promenera med barnvagn, så vi hoppas att se er där!
Hej!
Har följt din blogg trots att jag inte alls känner dig. Du skriver så öppet och sårbart om din lilla Bobo. Är själv sjuksköterska och därför i mitt yrke bekant med mycket av det du skriver, dock inte som mamma. Har själv tre barn och trodde att amningen som är så naturlig skulle "sköta sig själv". Men amningen är aldrig så enkel som alla tror, det är ett tufft jobb att få till det. Första barnet tog inte bröstet rätt, andra barnet tuttade sönder mig så han kräktes bröstmjölk uppblandat med blod, från min tutte! Med tredje barnet fungerade det riktigt bra. Trots svårigheterna jag hade i början kämpade jag på och sedan gick det som på räls. Men för de allra flesta mammor som föder barn, får de ett fullgånget barn som orkar och kan suga själva, vilket är förutsättningen för att bröstmjölkstillverkningen ändå skall komma igång. Du har ju absolut inte fått någon bra start om man betänker detta, även om pumpandet också skall kunna få fart på det hela.
Du skall inte känna dig orolig och absolut inte dålig, med tanke på allt ni kämpat er igenom, du vet att han kan bli mätt och växa på ersättning också. Prata igenom med personalen ordentligt är mitt råd. Hur ofta behöver jag pumpa för att få igång mjölkproduktionen igen? Hur pass viktigt är det för Bobo med bröstmjölken med tanke på hans tidiga födsel? När kommer Bobos egen sugreflex igång ordentligt och hur pass mycket underlättar det för mjölkproduktionen? Vad skall jag tänka på? När tycker ni som personal att man skall ge upp? Han kanske aldrig blir riktigt mogen för att amma med tanke på allt han gått igenom. Det är nu du har alla amningsproffs till hands, utnyttja dem till max! När ni sedan kommer dit att ni tar ett beslut, amma, inte amma alls eller amma + ersättning, var nöjda med det beslutet, vilket det än blir. Ni har ju hittills gjort ett kanonjobb med er lille pojke!
Kommer fortsätta läsa dina fina inlägg på bloggen och följa er färd lite närmare hem för var dag!
Lycka till med allt!
Hej där!
Vi saknar er allt lite här i Linkan =) Men det är härligt att läsa om era framsteg och att allt verkar gå så himla bra! Blev rörd till tårar när jag läste inlägget då ni hade fått ha honom ensamna på ert rum, UNDERBART!
Ta inte amningen så hårt, det är inte konstigt att det strular när ni haft den start ni haft! Han kommer bli stor på tillägg också och ni kanske rent av blir lyckligare och lugnare som familj om ni lägger ner den stressande amningsträningen och låter honom äta sig mätt på flaskan och bara myser vid bröstet istället. Skit i vad alla sköterskor tycker utan stå på er och gör det som känns bäst för er, det är ändå ni som ska fungera som familj!Prestationsångesten känner jag igen från många mammor i liknande situation men jag brukar säga att huvudsaken är ATT han äter inte HUR han äter! =)
Hälsa lilla guldklimpen, kram på er!
