eketorp

Dag 61


Idag så ska jag ronda med er.
(främst till läsare på Neo i Linköping och Uppsala :) )

Bobo mår toppen!!

Bobo, 34+2dagar gamal
vikt: 2170(!!)

Han trivs bäst kring 23% i syrgas,
emellanåt så ligger han helt utan, och trivs väldigt bra med det också.
Trycket ska ligga mellan 4-5, men ofta är det under 4 också, utan problem.
Han vädrar ur sig koldioxidet bra, det transcutana liggder mellan 7-9 som oftast.
Kortisonet (Betapred) är nästan helt utsatt, bara en dos på 0,03 ml varannan dag.
Och hitills så verkar han inte lida utan det.
Inga bradykardier (pulsfall) eller apneér (andningsupehåll) på länge!

Annars, utöver den Betapred, så har han givetvis lite andra mediciner.

Få se nu...

Koffein, salter, och vätskedrivande (2 sorter), även Santac för magens skull.
Callogen får han inte längre, utan nöjer sig med 48ml mat var tredje timme.

Dom senaste dagarna har varit så pass fina,
så att läkarna funderar på att träna honom UR cpap:en!!
Detta har vi märkt tydligt då han vägs utan CPAP med enbart
syrgastratt bredvid näsan. Och det har gått SÅ bra.
Så i morse så testade vi i 1,5 timme utan CPAP (med syrgastratten då)
och han trivdes hur bra som helst.
När han fick tillbaka CPAPen så behövde han ingen syrgas,
men själva trycket vad han nog glad att då tillbaka :)
I eftermiddag ska vi öva en stund till är det tänkt!!

Tänk va??
Hur glada vi är nu!!

Lilla lilla fina Bobo!!


Det är konstigt det där.
Det där med oron.
Nu är den inte lika påtaglig hos oss längre,
vi slappnar av och njuter.
Och då sätter helt andra tankar igång.
Bland annat den där IVERN att få komma hem,
oron över hans platta huvud och gulliga uppåtnäsa ;)
Saknaden av allt och alla där hemma blir värre.
Nu börjar man ifrågasätta helt andra saker,
och är lite otåliga :)

Det är nästan att be om för mycket känner vi,
och vi mår nästan dåligt av att bli kräsna och otålga.
Herrejösses, vi måste skynda långsamt.
Och som jag sagt innan, vi kan stanna här till JUL,
det gör oss inget, bara allt blir bra.
Men nu när det går så bra... då längtar man hem.
Hem som en liten familj :)


Nu är han inte lika känslig i kroppen,
man får pilla, får smeka, och klappa litegrann,
nästan så att man tror att han tycker om det.

Igår kväll så kröp jag ner med överkroppen hos Bobo,
la mina underarmar på varsin sida av hans kropp, och höll om
honom med händerna.
Sen pussade jag på honom. På kinderna, på händerna,
på hakan, på pannan, på axeln... Åh vad jag älskar den där killen.

puss puss