eketorp

Jag har ju laddat hem den fränaste applikationen till min I-phone.

Gravid Appen ;)

Där läser jag varje vecka om mig och bäbisen och vad som
håller på att hända. Detta är både intressant, och får tiden att gå något ;)

I söndag så läste jag och Tobbe tillsammans:
"Fler hormoner än någonsin,
Förbered dig alltså på en tuff vecka med idel illamående
och humörsvägningar"

Jåårrråååssååatte..... ;)

Jag har aldrig sett en gladare Tobbe lämna mig denna veckan. Haha


Men faktiskt.
Jag har varit gullig den här veckan, jag har mått ganska bra,
och haft stort tålamod och varit en söt tjej allmänt.

Tills igår. Fy fan.

Jag ringde Tobbe igår efter jobbet för att jag kände mig lite ensam och övergiven.
(LÄS: ensammast i världen och oälskad)
Detta är vanligtvis ett stort NO NO.
Jag ringer sällan till Tobbe när han jobbar.
För jag har alltför ofta fått svaret av honom....
att han... just... JOBBAR ;)
Men igår kunde jag inte hålla mig. Jag var tvungen att ringa.

Men jag insåg fort mitt misstag.

Han svarade i telefonen med ett irriterat "jaaaaa?"
Helst vill man ju ha ett "hej" eller ett "Tobbe" som hälsningsfras.
Helvete!! tänkte jag.
Tänk nu snabbt som fan Jenny...

-Hej hjärtat, jag ville bara säga att jag älskar dig!
-ja...? å jag dig.
-Ok, det var bara det. Puss hej. (vad jag ljög, ju ville ju prata om ALLT!)
-Puss Hej.


Detta tog ca: 8 sekunder.

Förmodligen så bar han något super tungt,
samtalade med en viktig elektriker,
eller satt med foten i en cementbladare.
Det är faktiskt sånt som händer...
Detta borde jag förstå och ha överseende med.
(Dock så har jag bett honom att inte svara när han är upptagen,
för att undvika såna här situationer.)

Men jag blev så jävla arg alltså.
Jag visste liksom inte vart jag skulle ta vägen.

Jag skrev ett sms i alla ilska.
"Var inte så jävla skitnödig när du svarar!!"

tack och lov så raderade jag detta istället för att skicka.

Men under hela kvällen så klurade jag ut vad jag skulle
säga till honom, när han väl ringde på kvällen när han jobbat klart. (ca 22,00)

Jag fantiserade om allt mellan att inte ens svara,
kanske att svara och säga att jag inte hade tid,
eller svara och låta som att JAG hade foten i en cementblandare.
Eller låtsats att jag var Alex i Solsidan och han var Ove Sundberg:
"sscchhaaaas Tobbe, jag har 87 viktigare saker att göra än att prata med dig,
jag ska bajsa Tobbe!!"

Oturligt nog så glömde jag ju lagom bort min ilska när han väl ringde.
Han var på supergott humör, och vi var väldigt pluttinuttiga mot varandra.
Tills jag stannade till i en mening.
"Tänk till nu Jenny, du har glömt bort något... var du inte arg över något viktigt nyss??!!"

Det var så lagom dags att bli arg igen då??

Självklart berättade jag att jag hade varit arg,
men att det precis hade gått över. Tur för honom Liksom.

Hm. som tur var så var han den där supergulliga killen under samtalet,
som jag minns att jag blev kär i.
Så vi höll sams resten av kvällen sen...

Ja si dessa hormoner alltså. haha


Men någon positivt i det hela är att NÄSTA vecka.
Då är Rubriken på gravid appen: "DU STRÅLAR".

Så vänta bara, ni ska fan få se på en som STRÅLAR.








(hm. detta var väl inget gravid inlägg???)