eketorp

Oj oj oj.
Att det ska vara så svårt att få tummen ur.
att ventliera, att skriva något, att hitta på något att skriva om.

Just nu är det lite torka. Och så får det väl vara ibland.

Jag antar att jag håller på som alla ni andra.
Skottar, skrapar rutor, eldar i pannan och försöker överleva mörkret.
Igår kunde jag inte hålla mig.
Jag satte upp alla adventsstjärnor och planerade arrangemang med
hyacinter.
Nu väntar jag bara på att göra, eller köpa en grankrans till dörren.
Jag har tänkt hela hösten att jag ska plocka mossa,
och göra en egen fin krans med röda band.
Men under 50 cm snö har jag en känsla av att det
inte blir så lätt att hitta mossa.

Jag har i allafall världens bästa svärfar som kommer och skottar hos mig
två gånger om dagen.
Tydligen så är man extra rädd om, och mån om gravida kvinnor.
Detta är helt nytt för mig. Och jag har faktiskt lite svårt att ta emot hjälp.

Men han skulle skälla på mig OM jag skottade själv.
Och jag vill helst undvika en arg svärfar.

Ikväll är det tänkt att palmerna kommer till mig.
Vi gör ett nytt försök liksom.
I morgon kommer Jenny Johansson på besök.
Åh. alla dessa fina människor som man har omkring sig alltså.

Går ju inte att känna sig ensam på landet då?

kramen