eketorp

Från en förvirrad mamma till en sparkande bäbis.

Om du visste vilka tankar du har fört med dig.
Om du visste hur mycket jag kämpar för att bli en bättre människa.
Jag vill så gärna vara en fin förebild för dig,
och vara en sån som du kommer se upp till och beundra och vara stolt över.
Någonstans mitt i allt det här så glömmer jag nästan bort mitt underbara jag.


Nu är det ju nämligen så att vi kommit till det stadie,
då dina öron börjar fylla sin funktion.
Hade jag varit mer förberedd så hade jag gått igenom jordens alla
uppfostringshemlisar och taktiker med din pappa INNAN detta hände.
Nu kan det vara så att du kommer höra och förstå vad vi säger från och med nu.
Det kommer förmodligen inte gynna oss.
Men det känns ändå bra att vi har en öppen dialog framöver.
Det jag skäms över är att jag svär så mycket.
Snälla snälla det är inget som du ska härma efter,
eller ha i ditt vokabulär framöver.
Det glömde jag skriva som råd till dig förrut. Man ska helst inte svära.

Men det glädjer mig att du har en lycklig mamma och en lycklig pappa,
för vi skrattar ofta. Förlåt för om det skakar i magen.
Men jag kan tänka mig värre saker att utsätta dig för, än just glädje skak :)

Faktum är ju att jag alltid sett mig själv som en ganska glad prick.
Glad, lite underhållande och lite crazy sådär, i mina mått mätt.
Och när jag tänker mig in i en roll som förälder till dig,
så tänker jag att jag måste bli annorlunda? Liksom mer vuxen?

Men där hoppas jag att jag har fel.
Jag hoppas att det kommer räcka att vara JAG.
Och att du längre fram, när vi verkligen lär känna varandra du och jag,
kommer tycker om mig, och förstå att jag gjort mig absolut bästa för dig, på mitt sätt.


Jag pratar lite då och då med andra tjejor,
som från dag ett haft koll på allt.
Som genast blev supermammor med allt vad det innebär.
Och det är underbart och det är fint och jag är lite avis

Men min kärlek till dig ligger inte i allt det där.
Min kärlek kommer aldrig vara sämre eller mindre till dig,
för att jag inte råkade ha hela apotekslådan hemma dagen då du föds.
Eller att jag inte visste att man måste ha en tunn filt till dig,
en mellan varm, och en fleece filt till vintern.

Jag hoppas att du kan lära mig vara en bra mamma,
så kommer jag lära dig att bli en bra människa.

Jag vill också passa på att tacka dig idag.
För igår skötte du dig Så bra.

Igår så hade nämligen jag och din pappa för länge sen bestämt att du skulle sparka.
Vi hade bestämt att du skulle sparka så hårt, att han kände det också.
Och som det A barn du är så lydde du vår minsta vink.
Vi låg där i sängen, och var rörande överns om hur gaser i magen känns,
och hur en underbar liten bebis känns.
Det känns så härligt att få dela det här.
Att vi fem kommer få dela det här.
Du, jag, din pappa och dina härliga hundkompisar Wilma och Bella.
Wilma och Bella kommer jag skriva om en annan dag den här veckan.

Tills dess så hoppas jag att du fortsätter sparka, och göra dig påmind hela tiden.


PUSS PUSS

PS På torsdag ska vi till fotografen igen.
Då får du gärna vara lika duktig som sist.
Ett leende är nog för mycket begärt,
men om du vill och känner för det,
så kan du väl vinka? Eller åtminstone ligga åt rätt håll.

PS 2. Förlåt för julfesten jag var på med jobbet i fredags.
Förlåt för att du fick lyssna på Kicki Danielsson i två timmar.
Det är inte OK. Jag ska spela bättre musik för dig hela den här
veckan som kompensation. Jag lovar.