eketorp

Ju närmare du kommer, ett utsatt mål, ju tröttare blir du. 

 

Ville behöver ingen mer syrgas nu. 

och hans övervak, sauturationsmätare och elektroder är borta. I morse drog han ur sin sond själv, och nu ska vi amma och flaska honom. Amningen är ingen enkelt match. Men jag håller mina tummar för att det ska klicka snart! 

 

Jag fick ett mail igår som stärkte mig. Som fick mig att inse att det vi pysslat med på sistone med Ville och 2011 med Bobo inte normalt. Det är inte såhär det ska gå till.

Jag blev berörd och tacksam. Rörd över hennes mail, och också väldigt stolt över alla alla fina människor som stöttat oss på ett eller annat sätt.

 

Mailet fick mig att tänka till. Att fundera lite.

Ibland blir jag förtvivlad över att ingen tycks helt och hållet förstå vad vi har kämpat och vad vi har haft att tampas med med dom här två underverken vi har. Och ibland så lugnar jag mig, och inser och försvarar, att det inte är någon annans resa att begripa egentligen. Men det känns så skönt när någon skriver och förstår att det vi gör inte varit en enkel match. 

Det finns stunder då jag, utan att vara särskilt religös, både har bett och trott på Gud under dom här resorna. Jag vet inte om det är av förtvivlan eller av tro, men det har hjälpt mig.

Nu sitter jag på ryhov, i sluttampen av den här resan. Det är nämligen så att vi ska få åka hem. Om några dagar kommer jag förnodligen att sitta i min egen soffa med min lilla familj och njuta. Jag är så lycklig, stolt och tacksam.

 

Tack Anna. Ditt mail gjorde mig så lycklig och stark. ❤️❤️