Dag 92
Igår var Bobon 13veckor gamal. 3320gr väger han nu.
Kanske skrev det sist? Minns inte riktigt :)
Det står så stilla här just nu.
Superstill. Stillus Mastondontus.
Jag har varit hemma i huset och andats bonnaluft.
Burit och kånkat och försökt att ställa Bobos rum tillrätta.
Känns så himla kul, och har såna förväntningar inför att vi kommer hem!
Börjar tvätta och göra i ordning fina sängkläderna,
ser till att vi har fräscha handdukar som hänger på vänt när
vi ska börja tvaga oss hemma.
Jag förebereder oss till den milda grad,
med en konstig tanke om att jag aldrig någonsin kommer åka
och handla sen :)
Men det kommer jag ju.
Men är det något som är min starka sida så är det att
F-Ö-R-B-E-R-E-D-A!
Jag hade aldrig någonsin tänkt att nämna någon här,
nämna någon som stöttat eller funnits där extra mycket.
Men idag kan jag inte låta bli. Det kommer komma en liten lista.
En lista på 4 tjejor som fanns för mig, under en och samma dag.
I tisdags.
Vi börjar med Malin.
Malin som skjutsade mig till Tranås,
som funnits i jönköping under hela resans gång och lunchat,
torkat tårar, berättat om tranås Happenings och hållt mig uppdaterad!
Sen Möttes jag av Bobos rum i huset. NYTAPETSERAT!
Nettan. Nettan den fina den rara, som lånat vårat nycklar och
under sitt redan späckade schema tagit sig tid och hjälpa Bobo med
tapetsering. GULD VÄRT!
Sen kom Sandra ut till huset, med fika bröd och en stor varm famn.
Hon gav den där vanliga känslan, som om allt var som förrut.
Känslan av att komma förbi och bara VARA en stund!
Hon hjälpte mig med barnrumsideer och tips som bara en mamma kan ge :)
Sist men absolut inte minst så kom Emelie.
Prat, värmande ord, mat och ROSÈVIN. jösses. Kvällen var fulländad.
Idag blir det inga bilder.
Glömde USB minnet på rummet, och jag bloggar alltid från Bibblan på ryhov,
och jag är inte tjejer som går en extra gång.
Ni kommer se när jag kommer hem hur lite jag gått :)
KRAM SÅ LÄNGE!
2011-05-05
13:55:09
Va härligt att du varit hemma och BARA VARIT JENNY. Det var välbehövt kan jag tänka mig. Va skönt att huset och Bobos rum är färdigt när ni kommer hem då kan livet börja på allvar. Jag är så glad för er skull att det går framåt och att ni snart får åka hem alla tre som den familj ni är och har varit så länge nu. Många kramar familjen Källbom/Claesson
Hej. Vi känner inte varann, men vi har en gemensam vän på FB, så en bild på Bobo dök upp i min "feed". När jag blev nyfiken och klickade vidare bland dina foton dök bilden upp där du gömmer dig under sängen för att skrämma din kille. Och jag började gapskratta! Så härligt kul och barnsligt, och (tragiskt nog?) precis min typ av humor.
Jag har läst igenom här på bloggen vad som händer i ert liv, och det känns ju lite fånigt att det jag kommenterar är nåt så banalt och irrelevant som ett skämt. Men det är ju också en del av livet. Jag önskar er lycka till med allt.
Vi känner inte varann, har bara träffats någon snabbis i stallet. Men jag vill bara säga att jag beundrar både dig och tobbe. Och passa på att tacka.. Väntar mitt första barn och som du redan vet följer ju en hel del tankar och oroanden med det. Men din blogg får mig att bli starkare på något sätt! Att se att ni klarar det får mig att tro att kanske även jag skulle klara det om det skulle hända. Så Tack :)
jag följer dig o din blogg o önskar er all lycka! många tårar har trillat ner för mina kinder.. hoppas ni får komma hem snart med Bobo o känna att ni är en familj. kram
