Dag 9

oron, hoppet och skulden.


Nu har vi haft ett par jobbiga dagar.
En lyckad operation, men lite komplikationer efteråt.
Magen vill inte jobba på som den ska,
och lungorna hänger inte riktigt med.
Det är röntgen efter röntgen, och ultaljud efter ultraljud.
Varje morgon kl 04 så vaknar jag med ett hugg i magen.
Pumpar tuttarna och kikar till min kämpe.

Tror varje morgon att den här dagen kommer bli bättre än igår.
Men varje gång, så möts man av tråkiga nyheter och flera prover som ska tas.

Det tar på orken för en mamma och pappa också det här.
Vi får ingen medicin för att stilla våra hjärtan,
eller för att lugna våran oro. Inget piller som gör oss starkare.
Ibland vill man bara sova bort en evighet,
för att vakna, och allt är bra igen.
Men så vaknar man kl 04, och dagen är lika hemsk som igår.

Nu överdriver jag här.
Det GÅR framåt.
Men inte så fort som vi vill, och inte lika många glädjade besked som vi önskar.

Just nu ligger fokus på hans tarmar.
Att dom ska vara hela, att dom inte ska vara infekterade.
Och att det där förbannade bajset ska komma.
Tänk på det ni som slåss om att inte byta en bajsblöja där hemma ;)
Vi vill inget hellre än att höra om Bobos första brakare!


Dagarna rullar på här, vi äter, sover, kollar på film,
gråter, vakar, och skrattar.

Ja, vi skrattar också.

Mitt i allt så unnar vi oss att skratta.
Vi skrattar åt en sköterska som tuggar tuggummi som en ko,
vi skrattar åt mina pattar som inte liknar något vi sett innan,
vi skrattar åt den där mjölkfläcken som uppenbarade sig på min tröja igår,
Och vi skrattar åt Wilma och Bella.
Det går bra och hjärtat hämtar energi då.
Sen kommer den där skulden.
Att inget är roligt. Att inte vilja unna sig skrattet.

Men det funkar för oss, just här, och just nu.
Annars är den här miljön hemsk. Utan ett leende. Eller ett skratt.


Vi pratar mycket med Bobo också.
Vi har redan börjat köpslå om mopeder och regler.
Tobbe har lovat honom en moppe när han fyller 15,
och jag har lovat att dra in moppen om han inte bajsar innan kvällen.

Ni ser, vi är inte ens enade i vår uppfostran.
Vi har ju inte hunnit snacka ihop oss ännu hur vi ska lägga upp det här.

Stackars lilla pojk, sån jobbig start i livet,
och sen en mamma och pappa som ger dubbla budskap ;)


Till himlen och tillbaka.

Kram





Kommentarer
Postat av: Ote

Hej igen! Unna er att skratta. Miljön är inte den roligaste, men man måste skratta lite emellanåt för att överleva. Den där oron, förtvivlan, ångesten tar nästan död på en. Man pendlar verkligen mellan hopp och förtvivlan. Man vill sitt barns bästa, men man kan inget göra utan överlämna det till sjukvården.Prata mycket med lillen. Vi ägnade timmar åt att berätta om våra djur hemma, vad vi skulle göra i framtiden. Vi sjöng, vi läste, vi smekte, vi älskade honom oändligt mycket. Ni kämpar på bra, det är orättvist, ni skulle inte behöva göra det. Det var inte så här det var tänkt, men jag skickar ett gäng styrkekramar till er eftersom det INTE finns medicin mot allt det jobbiga vi har upplevt och upplever. Sköt om er och lillskrutt.

Kramar Ote/Radhusfruar.blogg.se

2011-02-11 @ 13:40:29
URL: http://radhusfruar.blogg.se/
Postat av: Elin

Gumman, ni kampar pa sa gott ni kan, det ar bra att ni mitt i allt elande kan skratta ihop at sma saker for att hamta energi och vara starka for Bobs skull. Ni gor sa gott ni kan mitt i allt detta tumult <3

Massa karlek till er, styrkekramar

2011-02-11 @ 15:16:52
URL: http://ordningochinreda.blogspot.com
Postat av: Elin

Rattelse: Bobos skull, inte Bobs saklart ;) Puss

2011-02-11 @ 15:26:34
URL: http://ordningochinreda.blogspot.com
Postat av: Johan Lind

Jenny, min syster fick också en son som föddes för tidigt.. Tror det var i vecka 22. Om intresse finns så kan jag förmedla en kontakt?

Bara skicka ett mail till mig.



Mina tankar är hos er.. /Kram

2011-02-11 @ 19:21:39
Postat av: Ote

Rättelse: det skulle stå allt det jobbiga ni har upplevt och upplever.

Kram Ote/Radhusfruar.blogg.se

2011-02-11 @ 22:09:01
URL: http://radhusfruar.blogg.se/
Postat av: Lina C

Bra att ni trots all oro, sorg och smärta ändå kan unna er att skratta, det behöver ni verkligen nu när allt är tungt och det är ju precis så som du beskriver, det ger er styrkan tillbaka så att ni orkar att vara starka och finnas vid Bobos sida. Han behöver det lika mycket som ni behöver det. Jag håller mina tummar och tår allt vad jag orkar för att han ska lägga en riktig brakare och att han ska göra mer och mer framsteg. Förstår hur hopplöst små ni måste känna er av att bara kunna stå vid sidan av och se på medan er lille skatt kämpar och kämpar och kämpar. Men han har ju två helt fantastiska föräldrar som fört över sin vilja och kämparanda till honom. Skickar massa styrkekramar och kärlek till er.

2011-02-12 @ 11:10:09
Postat av: mormor

läser om och om igen tänker på er Pussar och kramar till er alla tre MORMOR-mamma-svärmor

2011-02-12 @ 16:14:05
Postat av: Krutrut-Lisa

Det värker i mig av dina rader. Kan försöka förstå en uns av allt ni känner & går igenom. Perspektiv sätter dina ord. Det vill jag tacka för. & skickar en omåttlig kram till er alla tre. Ja eller fem. Hundarna ska ha sitt jue.



KRAM LISA

2011-02-12 @ 21:08:45
URL: http://krutrut.com/blog/
Postat av: Anonym

Jag ska inte säga att jag förstår vad ni går igenom, för det gör jag inte. Men jag är oxå mamma & jag vet att man måste få skämta,även om det andra kanske tycker att det inte är läge...



Jag vet att det kommer gå bra för er & för lille Bobo!!



Massor med styrke kramar!!

2011-02-12 @ 23:09:56
Postat av: Ote

En extra styrkekram till er idag på Alla hjärtans dag. Tänker på er alla, speciellt erat lilla hjärtegull.

Kram Ote/Radhusfruar.blogg.se

2011-02-14 @ 08:28:19
URL: http://radhusfruar.blogg.se/
Postat av: Anonym

Oj, redan mamma? Det hade jag missat. Grattis!



Men usch vad tråkigt med en sån jobbig start =(



Lycka till! Jag håller alla tummar jag kan för er och det gör resten av familjen Persson också =)

2011-02-14 @ 13:28:49
URL: http://sorkfeber.blogg.se/
Postat av: angelica

Vi känner inte varann, men jag sänder många tankar och mycket kärlek till er för att ni ska klara detta! Läser till barnsköterska och har barn själv, en son på 3 år som har leukemi, för varje dag som går så undrar jag hur många det är kvar?! Vi får se det positiva i det hela, 80% av alla prematura barn födda från och med vecka 24 överlever och lever ett liv fritt från komplikationer. 90% av alla barn med leukemi friskförklaras inom 5år.

Kämpa på, det kommer gå bra, det måste det göra!

2011-02-14 @ 21:24:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback