Dag 41
Bobo växer och blir äldre.
Läget här är fortfarande svängigt och upp och ner,
men vi är lugnare och tar läget med ro.
Vårt största frågetecken nu är våran planerad flytt.
Bobo har vårdats på Linköpings Universitets sjukhus
från första början, även att vi egentligen tillhör Jönköpings Landsting.
Detta beror på att han var född innan vecka 26 (25+3)
och Linköping har den största erfarenheten gällande så små barn.
Men nu börjar Bobo växa ur sin vårdtid här,
och landstingen börjar känna att vi borde hamna på rätt sjukhus nu.
Dock så har Bobos hälsa, i kombination på platsbrist i jönköping,
gjort att vi gång på gång, blir kvar här, trots en planerad flytt.
Fyra gånger tror jag att vi ställt in oss på att flytta,
men varje gång blir det trubbel.
Främst så ställs flytten in pga att Bobo inte alls verkar trivas
med Ambulansens Transportkuvös.
Den CPAP:en är olik den han använder nu,
och han säger ifrån med hela kroppen när den provas.
Eventuellt så kommer han få flyga helikopter istället,
då den kuvösen har en liknande CPAP som han använder nu.
(Fint ska det vá säger Bobo)
Men vi tar detta med ro, och litar på att Bobo ALDRIG skulle
flyttas om han inte var redo.
Sen har vi givetvis stött på trubbel med Försäkringskassan.
Detta förvånar oss inte det minsta, men visst fan tröttnar man.
Den senaste tvisten gällde Bobos läkarintyg.
Förskringskassan ifrågasätter intyget, då det inte har något slutdatum.
Hallå??
Tro mig, att vi gärna hade velat veta när han vårdats klart,
men som läget är nu, så har ju varken vi, läkarna eller Bobo en aning
om när vi är klara med sjukhusperioden ;)
"Är hans tillstånd Livshotande??" frågade en tjänsteman på FK...
"Det vår vi verkligen inte hoppas" svarade vi. Jävla Idiot!!
Igår så åkte vi hem till hemstaden en sväng.
Längtan efter hundarna och vår egen säng hägrade,
och vi har haft underbara timmar hemma.
Känslan av att lämna sin lille pojk, är inte alls rolig.
Men vi har batterier som måste laddas,
och behöver verkligen miljöombyte ibland.
Så vi är glada över att få komma hem en stund,
och lyckan över att komma HEM till Bobo,
och sjukhusen sen igen är stor den också. Kanske tom större :)
Nu är vi laddade igen, och fortsätter kämpa :)
pussar och kramar till Alla.
2011-03-15
14:37:10
Du är en sådan fantastisk och underbar person jag beundrar all din styrka. Håller alla fingrar och tår för er familj. Bamsekramar
Lycka till med flytten när den kommer. Ni är ena rediga kämpar allihopa.Positiva tankar i massor sänder jag till er.
Kram Ote/Radhusfruar.blogg.se
Pussar till finaste Familjen Bobo <3
Hej Jenny! Vi känner inte varandra trots att vi är "nästan släkt" :o). Men måste bara säga att det känns så skönt att läsa att ni har vett att åka hem och ladda batterierna!! Det gjorde inte jag, första helgen jag åkte hem fick min lill-unge en infektion o blev jättedålig = jag vågade inte åka hem mer = jag blev totalt knäckt. Min Josefin föddes i vecka 30+2,och vi tillbringade ca 2 mån på sjukhuset.Idag är hon en pigg o frisk 15 åring :o). Tiden går... Ha det så gott!Hälsningar från Eva Stigsdotter (dotter till Irené)
Stora kramar från mig till värdens bästa Bobo.
Klart han ska ta helikoptern ska man bli en riktig stekare så måste man sätta ribban omgående.
Hoppas på att få och kunna komma ner snart igen.
Saknar er så jätte mycket!!!
Många kramar tillbaka till Er Jenny... Tänker på Er! Klart Ni var tvungna att åka hem o pussa flickorna...:D Sköt om Er...
Uppladdningen var ni verkligen värda efter alla dessa dagar på sjukhuset. Nu har ni ork och kraft att kämpa vidare tillsammans med lillprinsen Bobo <3 Hoppas att ni snart kan flyttas som planerat. Massa styrkekramar till alla tre
heja er!
Om jag var hos er nu, skulle ni få en bamse kram.Bobo skulle få en varm hand på sin rygg.
