eketorp

Detta är veckan då jag ska STRÅLA.
Jag tror jag att strålade i 20 minuter på sin höjd i tisdags.
Sen var den strålningen över. Tack.

jag skrev det längsta inlägget nyss om hur jobbigt det är att vara gravid.
Jag skrev en hel uppsats om mina nya ömmande bröst.
Men jag inser också att det finns gränser för vad man kan skriva.
Jag raderade, för jag förstår också att det är fina bekymmer jag har.

Men tro mig.

Jag var inte alls beredd på alla dessa konstigheter med kroppen.


På ett sätt så saknar jag mitt vanliga glada jag.

Nu känner jag mig bara ledsen och depp.

Herrejösses i morse halkade jag till på trappen,
drog i handen och höften, men upp igen fortsomfan.
Gick raka vägen in och grät. Tårar lika stora som ärtor,
och jag kände mig så jävla ledsen innifrån och ut.

Väldigt oförskämt när man typ inte har NÅGOT att vara ledsen över.

Sveriges gulligaste kille stod ute på gräsmattan och vinkade och var söt.
"Men guuuuuud var är ditt problem, sluta gloooo???" tänkte jag!!!!

"Gumman, är det något?" frågade han.

Jag svarade gulligt:
"jag är gravid, ledsen och har tjockisramlat och fick
faktiskt lite ont i handen, inte så att jag borde gråta men ändå!!
DET ÄR VAD SOM HAR HÄNT!!"

hm... jag inser att JAG är hans största problem just nu :)



Jag hoppas att du förstår mig nu.
Att jag är SÅ glad över vad som komma skall.
Jag är lycklig över att vänta på en bäbis,
tillsammans med en underbar sambo.
Men det är påfrestande att ha fått alla gravidtecken utom halsbränna.

(läste också, i gravid appen, att nästa vecka,
så kan könet anta en lätt blå-lila ton.
Yippie!! Vem vill inte ha en LILA mus, liksom?!!)



Måtte denna enorma glädjen ta över mig snart!